När skall idrotten vakna!
Intressant att följa olika lag och kollegor när det gäller träning samt skador. Om vi startar med fakta, så kostar skadorna skattebetalarna idag många miljoner varje år och många av idrottarna för sluta med MEN för livet. Jag vet, sitter själv i den “båten” många säger att det är risken med idrott, men jag köper inte detta. Finns fall, men inte på ungdoms nivåer. Har ni hört någon vän säga “fick tyvärr sluta pågrund av skada” nästan alla har hört detta, är detta klokt?
Läser tidningen idag om ett tidigare lag som jag var fystränare i som fått en spelare skadad i gymet med ett redskap som den moderna träningen kanske inte hade använder idag. En skada helt i onödan som kostar TID – PENGAR för att hitta en ersättare. Eller detta “caset“, en spelare från mellan Sverige kontaktat mig i veckan, berättar om att han måste operera sin höft, han är 16 år! Ett vanligt problem i ishockey, men inte 16 år. (se nedan minska höftproblem)
HALLLLLLLLÅ detta 2017! Har tiden stått stilla eller? eller är traditioner lika starka som julen?
Var är logiken och evidensen?
Genom en kollega Seth Ronland som är duktig på att hitta evidens på träning/skador så har jag fått ta del i många bra studier. När det gäller fysträning så är fakta, att om man tränar kontinuerligt utan förstora skillnader på off/on säsong gör det att skaderisker minskar. Teknik och ökad massa (vikt) påverkar ofta till skadorna som tex. idrotter med skivstänger, man har inte tillräckligt bra teknik och vill fram för fort så muskler/leder och stödstrukturer överbelastas. Kroppen svar blir symtomer och tyvärr allt för ofta tränar man vidare och risken att utveckla större skador är stor. Teknik som tex ett skridskoskär görs idag ofta med utåtrotation, tänk då att under en säsong kanske det görs 2 miljoner rotationer skapar det problem tror du? Fakta – Höftleden är inte skapt att göra utåtrotationer. Varför lära man inte ut STEPSKÄR istället???
Sedan är min uppfattning att traditionell fysupplägg som idag bedrivs på ungdomsnivå och senior i nästan alla idrotter är inte byggda på vetenskapliga belägg (evidens) utan erfarenhet och tro, då blir risken stor att skador uppkommer.
Mer fakta; Jag gjorde en uppföljning på spelare som ingått i “mitt” program under åren med en enkät, uttagna spelarna är dom som varit “trogna” upplägget med flera år sammansatt programmering – ingen har dragit på sig skador av träningen sedan dom startade i programmet. Inga knäproblem som “jumpingknee”, inga höfter, inga rygg osv. som är vanlig i ungdomsåren. Spelarna ligger i topp i sina lag i fystester “bäst i test” utan att man tex springer eller kört skivstång som är vanligt i ishockey.
Kan det vara tur? JAG bygger efter varje klients unika förutsättningar, behov och mål – och handplocka övningar utifrån detta. Det är inte mängden övningar som gör skillnaden, utan urvalet. Detta bygger jag på evidens och kunskap.
Idrottare och klubbar, skapa en framgång med logik och en plattform för prestation – FYSEN är grunden till all framgång. Så mitt tips är att förändra er träningsupplägg, lägg pengarna på en duktig fyscoacher som jobbar med fysträning i funktion och inte bygger träning på tro och traditioner. Coachen bör vara utbildad i rörelser/biomekanik för att rörelser skapar rörelse och sätter igång en kedjereaktion som är viktig att kunna. Det finns gott om “fystränare” idag men fysträning är lika svårt som att bli doktor. Det tar tid, kräver vetenskapliga kunskaper, egen upplevelse och en bra mentor som skapar utveckling.
Och ni föräldrar som läser detta inlägg, tänk på att ni ansvarar för era barns fysiska framtid. Vill ni skada er barn? Nä nu måste jag läsa fler studier så jag bli mer kunnig ……
Jag är ordblind och dyslektiker, men det stoppar inte mig att tycka till och skriva mina tankar.
OBS! Jag är inte emot, skivstänger eller löpning.
